Vattenenheten

Hydrotekniska 
Sällskapet

Markvetenskap

Vattendagen 2004:

onsdagen den 4 februari på SLU, Ultuna i Uppsala.

Vattenskyddsområden –
konsekvenser för jord och skogsbruk

 Livlig debatt

Under senare tid har en livlig debatt förts i såväl dagspress som i facktidskrifter om vattenskydds-områden. Debatten har i huvudsak handlat om fyra aspekter:

•   En av dessa är hur vattenskyddsområden avgränsas, vilket i grunden synes vara fråga om hur omfattande hydrogeologisk utredning som erfordras för att kunna säkerställa ett skydd utan att ta till onödigt stor säkerhetsmarginal.

•   En annan är hur stränga föreskrifter som kan eller bör beslutas för att säkerställa det erforderliga skyddet.

•   En tredje frågeställning är om andra kapitel i miljöbalken kan användas för skyddet, och på det sättet undgå krav på ersättningar.

•   Den största tvistefrågan synes dock vara hur mycket verksamhetsutövaren ska tåla med hänsyn till den allmänna miljöhänsynen innan ersättning kan utgå vid tillämpningen av ersättningsbestämmelserna, och vilket mandat den områdesansvariga kommunen eller länsstyrelsen har när det gäller att erbjuda ersättning innan den gränsen uppnås.

Handbok med allmänna råd

För att i någon mån klarlägga dessa frågor har Naturvårdsverket nyligen beslutat om och publicerat handboken 2003:6, Vattenskyddsområde – Handbok med allmänna råd. Den ersätter verkets tidigare publikationer 1971:4 om skydd av vattentäkter och de allmänna råden 90:15 om grundvatten- täkters skyddsområden och skyddsföreskrifter. Handboken vägleder i huvudsak om tillväga-gångssättet vid utformning av och beslut om skyddsområden, skyddszoner och föreskrifter och då enbart med utgångspunkt från miljöbalkens7 kapitel. Den diskuterar också ersättningsfrågor och ger förslag till mallar att använda vid ansökan och beslut om vattenskyddsområden. Under remiss-behandlingen kom det in många synpunkter, inte minst från representanter för de areella näringarna. I handbokens förord sägs att den inte täcker alla de frågor som kan uppstå i samband med att vattenskyddsområden bildas. Utrymmet för fortsatt diskussion är således stort och medför säkert intressanta funderingar, men vi kan också se fram emot en hel del klarlägganden under Vattendagen.

Programmet

Vi inleder programmet med de naturvetenskapliga aspekterna. Jenny Kreuger från Vattenvårdslära vid SLU ger sina synpunkter på hur bekämpningsmedlen

uppträder och ger underlag för beslut om vattenskyddsområden. Naturvårdsverkets handbok är naturligtvis central. Clas Magnusson, som är den huvudsaklige författaren, redovisar tankarna bakom handbokens vägledningar och hur de är tänkta att användas. Efter en kaffepaus redogör Margareta Björksund för hur man resonerar i Falkenbergs kommun vid utformning och beslut om skyddsområden, föreskrifter och ersättningar. Hon följs av Ulf Skorup från Advokatfirman Åberg & Co, som tar upp frågor om hur vi kan använda och tolka tillämplig lagstiftning. Efter den diskussionen är vi mogna för lunch.

Eftermiddagen ägnar vi åt de areella näringarnas problem. Först kommer Anders Axelsson på Hansagård och delger sina synpunkter på hur en lantbrukare upplever att leva med och på ett vattenskydds-område. Mats Blomberg från Södra redovisar hur han ser på vattenskyddsområden utifrån skogsbrukets synvinkel. Som avslutning ger Jan Eksvärd från LRF sin syn på hur de areella näringarna bör förhålla sig till vattenskyddsområden.

Syfte

Syftet med Vattendagen är att diskutera olika aspekter på vattenskyddsområden och konsekvenser av främst deras utformning och föreskrifter. Som tidigare betraktar vi Vattendagen som ett utpräglat diskussionsseminarium inriktat på praktiska tillämp-ningsproblem. Därför har varje föredragshållare högst 30 minuter till sin inledning och därmed finns minst 15 minuter för givande diskussioner kring varje punkt. Vattendagen vänder sig till personer som är berörda av eller har intresse för vattenskyddsområden och deras betydelse för vattenvården och inverkan på allmänna och enskilda intressen. Det kan vara hos kommuner, länsstyrelser, centrala verk, domstolar och andra myndigheter, men också hos verksamhetsutövare och andra aktörer jämte utbild-ningsinstitutioner och konsulter.

 Lennart de Maré