|
[Program,
stordior]
Vattendagen 2002:
Markavvattning i miljöbalken
Traditionsenligt arrangerar Jordbruksverkets
vattenenhet och Lantbruksuniversitetets markvetenskapliga institution
genom Hydrotekniska Sällskapet en gemensam fortbildnings- och
seminariedag, årets Vattendag.Den äger rum onsdagen den 6 februari på
SLU, Ultuna i Uppsala.
Lokal: Hörsalen
"Loftet" ovanpå Ultunarestaurangen, Sveriges
lantbruksuniversitet, Ultuna, Uppsala
I miljöbalken har markavvattning fått en alldeles särskild
ställning och behandling bland vattenverksamheterna. Markavvattning är
den enda vattenverksamhet, som i grunden är förbjuden i snart sagt
hela landet och därför endast kan bedrivas efter beviljad dispens från
förbudet. Den är också den enda vattenverksamhet, som ovillkorligen
kräver tillstånd och den enda vattenverksamhet, som kan utsättas för
miljösanktionsavgift. Det kan då tyckas att ett rimligt krav är att
vi vet vad markavvattning är i miljöbalkens mening och att vi helst är
ense om hur begreppet ska tolkas. Det är särskilt väsentligt för
verksamhetsutövare och tillsyns/prövningsmyndigheter. Även vi andra,
som mer eller mindre sporadiskt kommer i kontakt med markavvattningens
utövande, begrepp och effekter, känner behov av tydliga definitioner.
Så är det inte nu. Det finns lika många
tolkningar som aktörer inom området. Vad är markavvattning? Ger
hittillsvarande balktillämpning någon ledning? Vad vill vi egentligen
mena? Innan vi har enats kring bl. a. dessa övergripande frågor, är
enligt min mening tillståndskraven och sanktionsbestämmelserna i
balken helt verkningslösa. Kan vi å andra sidan enas, kan bestämmelserna
bli både kraft- och meningsfulla. Det är således hög tid att sätta
av en dag för konstruktiva diskussioner!
Många frågor
Det är inte bara markavvattningsbegreppet i sig som är
problematiskt. Vi har också frågan om vad skillnaden är gentemot
grundvattenbortledning. Vad är egentligen skyddsdikning och
kompensationsdikning? Är det markavvattning eller när blir det
markavvattning? När blir underhållsrensning samrådspliktig eller
tillståndspliktig? Är begreppet "nytt naturtillstånd" tillämpbart?
Är det någon skillnad mellan rensning i lagakraftvunna dikningsföretag
och i oreglerade vattendrag? Har det någon betydelse om rensning avses
ske inom exempelvis naturreservat?
Vi har också avvägnings- och tolkningsproblem när
det gäller skydd mot översvämningar. Finns det an-ledning att se
annorlunda på invallningar och annat översvämningsskydd än på
direkt avvattnande åtgärder? Finns det anledning att särbehandla dränering
för utbyggnad inom planområden? När blir ett vägdike markavvattning?
Ja, frågorna kan bli hur många som helst när
det gäller bara definitioner. Vi har dessutom processuella frågor i
balkens prövningssystem. Markavvattning är särbehandlat genom att det
finns två prövningsmyndigheter. Är det någon skillnad i prövningsunderlag,
processregler och rättsverkan mellan prövning och tillstånd hos länsstyrelse
eller miljödomstol? Får prövningsprocess och tillståndsvillkor bli så
omfattande att de får samma verkan som ett förbud? Vilka rättigheter
och skyldigheter har ett dikningsföretag? Kan man tänka sig större
frihetsgrader i företagens ändamål, så att frågor om anläggning
och restaurering av våtmarker kunde hanteras inom företagen?
Programmet
Frågorna är så många att vi knappast kan täcka allt under
en dag. Vi har valt att begränsa dagen till vissa frågeställningar,
men det är förstås tillåtet att ta upp andra hjärtefrågor under
diskussionerna. Efter en inledande översikt börjar vi med grundläggande
frågor om markavvattning. Henrik Sporrong från länsstyrelsen i Västerbotten
och Johan Barkelius från Vägverket ger sina synpunkter inför
diskussionen. Bland underhållsfrågorna resonerar Lennart Henrikson från
Världsnaturfonden om skogsdikesrensning som en tickande bomb och
hanteringen av denna och Lars-Göran Thuresson från Skogsvårdsstyrelsen
i Växjö om skyddsdikningens och kompensationsdikningens problematik. I
frågor om prövningsprocess och prövningskrav inleder Birger Svanström
från Ruda med en verksamhetsutövares/markägares synpunkter och Rolf
Strömberg från Mannheimer Swartling Advokatbyrå avslutar med
synpunkter på relationen mellan de två prövningsmyndigheterna.
Jag vill gärna poängtera att vi i diskussionen
inte bara ska klaga på tingens ordning, utan främst komma fram till något
konstruktivt. Vad vill vi med markavvattningsbestämmelserna i miljöbalken?
Hur skulle vi då vilja ha dem uppbyggda?
Syftet
Syftet med Vattendagen är att diskutera
markavvattningsbegreppen i miljöbalken och hur vi ska tolka dem. En del
av frågeställningarna har jag skrivit till Miljöbalkskommittén om, så
ett syfte med dagen kan också vara en hearing inför kommitténs översyn
av markavvattningsbestämmelserna. Vi betraktar som tidigare Vattendagen
som ett utpräglat diskussionsseminarium inriktat på praktiska tillämpningsproblem.
Vattendagen vänder sig till personer berörda av eller med intresse för
markavvattningsfrågor hos kommuner, länsstyrelser, centrala verk och
myndigheter, men också till verksamhetsutövare och andra aktörer inom
avrinningsområden jämte utbildningsinstitutioner och konsulter med
intresse för Vattendagens tema.
Välkommen till Vattendagen! Vi hoppas att
markavvattningsfrågorna känns så angelägna för dig att du anmäler
dig i god tid, senast den 22 januari, och samtidigt med anmälan (låt
oss slippa påminna!) betalar 500 kronor till Hydrotekniska Sällskapets
postgiro 32 04 83-1. Du måste ange ditt namn med adress också på
inbetalningskortet. Avgiften täcker bl.a. lunch och övrig förtäring
under Vattendagen. Om vi måste begränsa deltagandet, sorterar vi efter
betalningsdag.
Lennart de Maré
Anmälan till Vattendagen
Deltagaravgiften 500 kronor betalas
till Hydrotekniska Sällskapets postgiro 32 04 83-1 så snart som möjligt.
Ange namn och adress på inbetalningskortet! Vid platsbrist utgör
betalningsdagen kriterium för deltagandet. Deltagaravgiften återbetalas
om du lämnar återbud senast den 25 januari eller om plats inte kan erhållas.
|
